Historik

Av Bo Petersson

Naturskyddsföreningen i Kullabygden bildades 1981. Fram till dess hade den Föreningen Helsingborgstraktens Natur fungerat som Svenska Naturskyddsföreningen krets inte bara för Helsingborgs utan också för Höganäs kommun. Formellt avknoppades alltså föreningen från Helsingborgskretsen. Men i lika hög grad går den tillbaka på Höganäs fotoklubb, som hade och förmodligen har många naturintresserade medlemmar.

Under 1980 ägnade sig fotoklubben bl.a. åt att dokumentera Görslövsåns ängar. I samband med detta kom man fram att något borde göras för att skydda och restaurera dessa, men att fotoklubben inte var rätt förening att driva den frågan. Under vintern 1980–81 tog därför undertecknad tillsammans med Alf Petersson, Claes Thell och Stig Göransson kontakt med Naturskyddsföreningen och dess krets i Helsingborg och framförde önskemål att bilda en ny naturskyddsföreningskrets i Höganäs. Den vägen fick vi adresser till samtliga Naturskyddsföreningsmedlemmar bosatta i Höganäs kommun.

Efter att skickat ut ett upprop till dessa med efterlysning av personer som kunde tänka sig att arbeta i styrelsen för en ny krets fick vi ihop en arbetsgrupp, som under våren arbetade vidare med att förbereda bildandet av den nya föreningen. Denna kom till stånd i samband med Föreningen Helsingborgstraktens Natur försommarexkursion på Kullaberg den 31 maj 1981, då en interimsstyrelse valdes. Ett konstituerande möte hölls i september. Ett 40-tal medlemmar hade infunnit sig till detta och utsåg följande första styrelse: Bo Petersson (ordförande), Lennart Boman (sekreterare), Bengt Svensson (kassör), Ingvar Ahlquist, Kerstin Bergelin, Johan Bergknut, Stig Göransson, Alf Petersson och Claes Thell (ordinarie ledamöter) samt Nils Åke Jansson, Sigurd Larsson, Gunnel Petersson och Gun Pfern (ersättare). Många av dess är fortfarande aktiva i föreningens styrelse och har haft varierande funktioner. Efter Bo Petersson blev Bengt Svensson ordförande och efter honom Kerstin Bergelin. Uppdelningen på ordinarie ledamöter och ersättare i styrelsen avskaffades redan 1982.

Till föreningens viktigare uppgifter hör att stimulera medlemmarnas natur- och miljöintresse och ge möjlighet till vidgade kunskaper. Detta sker inte minst genom att ordna exkursioner såväl i hemmamarker som till mer avlägsna trakter. Den första långexkursionen gick till Öland på försommaren 1982. Ingen av deltagarna lär glömma den. Massor av fina naturupplevelser bjöd den på med bl.a. rikligt med orkidéer i lövängar och kärr. Men vädrets makter var inte på bästa humör. Stora delar av tiden på Öland regnade det och temperaturen var inte heller mycket att hurra för. Många av deltagarna hade tänkt bo i tält, men redan efter första natten gav de flesta upp och höll sig sedan till vandrarhem.

Andra minnesvärda långexkursioner har gått till Hamra i Härjedalen, till fågelberget Runde i Norge, till Abisko, till Skagen, till Gotland, till Småland, till Litauen, till Polen, till Bornholm och till Rügen för att bara nämna några.

Alltsedan föreningen startade har det varit tradition att göra en senhöstexkursion till sydskånska gås- och örnmarker, och under många år ställde den legendariske lundaornitologen professor Gustaf Rudebeck upp som ledare för dessa. Hans kunskap och entusiasm har betytt mycket för många av oss. Och att stå vid stranden av en sydskånsk sjö i skymningen och uppleva gässens ankomst till nattkvarter är en stor upplevelse.

Stort stöd fick föreningen redan från början också av trädgårdsmästaren och botanisten John Kraft från Landskrona, som ledde flera exkursioner på Kullaberg. För sin inventering av Brunnby socken, vilken 1982 resulterade i ”Floran i Brunnby socken med Kullaberg” blev han föreningen första och hittills enda hedersledamot.

Av andra uppskattade exkursioner kan nämnas försommarens blomstervandringar på Mölle fälad och på Kullaberg, vinterns fågelexkursioner i hemmamarker och orrspelsexkursioner till Rågmyren i Perstorp.

Förutom genom exkursionen har föreningen erbjudit sina medlemmar föredrag och studiecirklar. Studiecirklarna har haft många olika inriktningar. Vi har t.ex. haft cirklar om fåglar och om blommor, svampar, mossor och lavar, liksom cirklar om geologi under Erik Mohrens och Sven Behrens ledning, vidare cirklar om att odla utan gifter och cirklar om att färga garn med svampar. Nämnas bör också att föreningen varje höst i samarbete med Friluftsfrämjandet har en svamputställning på Kullaberg

Under 1980-talet bedrev föreningen också verksamhet för barn med en Fältisgrupp, som gjorde utflykter och studiebesök i Kullabygden och som var på sommarläger i Sonnarp i Örkelljungatrakten. Meningen var att den skulle ge upphov till en Fältbiologförening i kommunen. Men det föll framför allt på att ungdomarna när det blev tillräckligt mogna för att kunna driva en sådan hamnade på gymnasium i Helsingborg och fick nya kontakter där. Vi hoppas att det nu när vi fått en egen gymnasieskola i kommunen skall bli underlag för en Fältbiologförening här.

Naturskyddsföreningens i Kullabygden sysslar också med praktiskt naturvårdsarbete. Varje vår alltsedan början av 80-talet har föreningen städat Mölle fälad. Ett välbehövligt arbete eftersom Öresund här till väldens mest trafikerade farvatten och massor av skräp, mest plast, driver iland varje år. Sedan föreningen satte igång med strandstädningen har många byföreningar, t.ex. Mölles och Lerhamns, också satt igång. Städningen görs i allmänhet i mars innan fåglarnas häckningssäsong satt igång.

Stort arbete har lagts ner på att restaurera rikkärret Zackows mosse, ett arbete som, sedan Ingvar Jansson och Lennart Boman återfunnit gulyxnet här, inleddes av Föreningen Helsingborgstraktens Natur redan innan Naturskyddsföreningen i Kullabygden bildats. Här anordnas numera årligen slåtter i augusti. En del arbete har också gjort vid Görse källa, där det gamla bykkaret och området kring detta städats upp. Till det praktiska naturvårdsarbetet kan väl också räknas de inventeringar av flora och fauna i olika områden som föreningens medlemmar gör. Trakten kring Görse källa och den gamla vattentäkten i Brunnby liksom Zackows mosse och ängarna kring Görslövsån hör till områden som föreningen inventerat.

När det gäller opinionsbildning, som är ett viktigt område för föreningen, så har var vi genom åren flera gånger påpekat att skötseln av Kullaberg i första hand bör syfta till största möjliga biologiska mångfald. Enligt vår mening sköts särskilt västra Kullaberg i alltför hög grad som en park. Föreningens årliga undersökningar av hur miljöanpassat livsmedelsbutikernas varusortiment är kan väl också räknas till det opinionsbildande arbetet. De flesta miljödiplomen som föreningen genom åren delat ut till butikerna har erövrats av Konsum i Höganäs och Per i Viken.

Föreningen bildades som berättades inledningsvis till stor del för Görslövsåns maders skull. Det bör väl här framhållas att Kullabygden Ornitologiska Förening också, och även före Naturskyddsföreningen i Kullabygden bildades, verkat för att få maderna restaurerade. Storkprojektet anlagd ett storkhägn här, som sköts föredömligt av Bosse Svorén, och frihäckande storkar finns redan i bygden! Men när det gäller själva restaureringen av markerna kring ån har tyvärr har inte så mycket hänt än trots att lång tid har gått. Det gläder oss dock att kommunen och lantbrukarna har tillsatt en gemensam arbetsgrupp för komma fram till en lösning. Vi hoppas den snart kommer till resultat.

Ett av de första naturvårdsärenden som föreningen tog upp var Vilks s.k. Nimis på Kullaberg, ett ärende som dragit ut 20 år utan att så mycket hänt. Tyvärr tror vi att det beror på att Nimis ligger i ett Naturreservat. Hade det inte gjort det hade det troligen mycket snart och utan större problem hade plockats bort. Men eftersom det ligger i ett reservat hamnade ärendet hos Länsstyrelsen, och sedan hände just ingenting trots att regeringen beslöt att ”träverket” skulle bort. Tilltron till länsstyrelsen fick ytterligare en törn när denna i vår gav Vilks tillstånd att sätta upp en miniatyr av en av sina senare skapelser på Kullaberg, ”Omphalos”, som kronofogden efter domstolsbeslut fraktat bort. Dessutom framhöll tjänstemannen på länsstyrelsen för lokaltidningsjournalisten att det bara var Vilks som fick detta privilegium. Andra medborgare skulle inte få göra något liknande!

Mer framgångsrik var föreningen när det gällde ett privat hamnbygge i Häljaröd på en plats ur naturvårdssynpunkt helt olämplig för ändamålet, och även beträffande kommunen planer på att låta anlägga en camping i Farhult som granne till ett Natura 2000-område. En viss om än begränsad framgång hade föreningen också beträffande golfbanan i Fjälastorp och planerna på ett Storarild. Golfbanan flyttades ett stycke ut ur det känsligaste området och Storarild blev skrinlagt.

Sidan utlagd 02-12-08