|
StorkprojektetText och foto Berith Cavallin Under 1700-talet fanns det omkring 5000 par storkar i Skåne. När 1900-talet började återstod endast 50 par och år 1954 häckade det allra sista paret. Därefter besöktes Skåne visserligen årligen av enstaka storkar, men ingen häckning ägde rum. Det närmsta man kom en häckning var när en ensam stork började bygga på kyrkan i Brunnby. När vaktmästaren hjälpte till genom att lägga upp en plattform försvann storken.
Karup När storken försvann miste Skåne sin landskapsfågel och många saknade den. År 1989 startade därför Storkprojektet med målsättningen att storken skall bli en naturligt häckande och flyttande fågel i Skåne igen. Projektet drivs av Skånes Naturvårdsförbund, Skånes Ornitologiska Förening och IVL-Aneboda. Inledningsvis föds storkar upp i hägn och släpps fria när de bildat par och häckat framgångsrikt i hägn en gång. Eftersom storken höll sig kvar längst i Klingavälsåns och Kävlingeåns dalgångar har projektet börjat med att bygga fyra hägn där. Det första, som också är det största, ligger vid Karups Nygård, granngården till Karups Gård där storken sist häckade. De andra ligger vid Hemmestorps Mölla, Östra Tvet och Flyinge Kungsgård. Dessutom har ett storkhägn byggts i Viby kyrkby i Kristianstads Vattenrike och i detta område planeras ytterligare ett hägn det närmaste året. Några storkar har deponerats i Skånes Djurpark och till glädje för besökarna har de lockat ett av projektets friflygande par att bygga bo på topen av hägnet. Görslövsåns mader Storkprojektet har också långtgående planer på att utöka sin verksamhet till Görslövsåns mader (Storkhägnet vid Görslövsån invigdes den 26 januari 1999). Här finns betade, fuktiga ängsmarker som är väl lämpade för storkens födosök. Platsen för hägnet är redan utsedd, öster om Ornakärr, i samråd med markägaren. En hägnskötare som är beredd att ta ansvar för den dagliga skötseln av storkarna är vidtalad och mat kan erhållas gratis från ett kläckeri i närheten och genom fiske i ån. Så snart det finns pengar som täcker inköp av hägnmaterial kan bygget starta, förhoppningsvis med hjälp av ett kommunalt arbetslag. När hägnet står färdigt kommer ett eller flera storkpar att flyttas dit. När de häckat framgångsrikt i hägnet släpps de ut för att häcka på någon av de boplattformar som vid det laget finns uppsatta i området. Efterhand får nya par flytta in i hägnet för senare utsläpp tills det finns en livsduglig lokal population. De ungar som kläcks i hägnet får stanna i hägn tills de bildat par, däremot förväntas de ungar som så småningom föds i de fria bona flytta till Afrika för att övervintra där. Det är dessa som efter könsmognad och återkomst till Skåne skall bilda stommen i den naturligt häckande storkstammen. Idag finns det omkring 160 storkar inom projektet. Fjorton fritt flygande par häckade 1997 och bland dem den förste som fötts inom projektet och återvänt. Sammanlagt 25 har flyttat hittills. Projektstorkarna har redan dragit till sig några av de vilda storkar som årligen kommer till Skåne. I flera fall har en vild stork häckat med en projektstork och 1996 häckade för första gången sedan 1954 ett helt vilt storkpar i landet. Det skedde på Flyinge Kungsgård på den klassiska boplatsen. Här träffades de vilda storkarna tack vare att de fick syn på de friflygande projektstorkarna som finns här. Paret lade tre ägg och två ungar kläcktes, men båda slängdes ut ur boet. Storkar är kända för att göra så ibland. Sidan uppdaterad 03-03-18 |