Kring klockgrodorna vid Mölle

Text och foto Sven Broberg

För tvåhundra år sedan var klockgrodan allmän i grunda solexponeradedammar i Skåne. Nordligast fanns den i Mölle mosse. Utdikning och ändrad markanvändning var viktiga orsaker till att den försvann.

Klockgrodan är en liten vattenlevande groda, som mest fem cm lång och till utseendet snarast lik en padda. Ryggsidan är vårtig, gråbrun med mörkare fläckar. Buksidan har varningsmönster med mönjefärgade fläckar på blåsvart botten. Under sommarhalvåret går den bara upp på land för att söka föda, mest insekter. Den är beroende av att vegetationen är sparsam eller hålls nera av betesdjur.

I slutet av april kommer klockgrodorna fram efter övervintringen och söker sig till vatten. Hannarna blåser upp sig som ballonger och spelar helt öppet flytande på vattnet. De är giftiga och t. o. m. snoken låter dem vara i fred. Spelet pågår nästan hela sommaren. Lätet bruknar liknas vid en gonggong, avlägsen klockringning eller ljudet då man blåser i en tomflaska.

Vid Mölle, som länge var den enda säkra svenska lokalen, dog klockgrodan ut i början av 60-talet. Men i juni 1977 hörde Ingvar Janssom ljud som han trodde kom från klockgroda. Claes Andrén och Göran Nilsson från Göteborgs universitet fann att det var hybrider mellan rödbukig klockgroda, den art som hör hemma hos oss, och gulbukig. Man antog att de nyinplanterade djuren skulle dö ut. De har dock struntat i spådomarna och envist levt kvar.

I början av 80-talet startade det framgångsrika Projekt klockgroda och arten finns nu på ett flertal lokaler i Skåne. Mölle fälad bedömdes som olämplig för utsättning av "projektgrodor", så länge där fanns kvar grodor av okänd härstamning. De djur som i dag finns i Mölle kan dock knappast skiljas från de klockgrodor som naturligt finns i Danmark.

Tyvärr har emellertid grodorna vid Mölle blivit helt beroende av hjälp, därför att området nedanför de s.k. Tvillinghusen blivit avsevärt torrare. På sensommaren 1995 lades en slang ut mellan bäcken och klockgrodornas vatten. Det slog väl ut och 1996 bidrog slangen och den rikliga nederbörden till att det utvecklades fler ungar än på många år.

1997 började bra. Det fanns rikligt med vatten och man kunde se många djur av olika storlekar. Tyvärr valde klockgrodorna att i första hand använda "tvillingdammen", som praktiskt taget alltid torkar ut innan larverna hinner bli färdiga. Grodorna behöver lockas bort från den här dammen, t.ex. genom att en del vegetation tas bort från kärret, så att det uppstår öppna vattenspeglar. Ett ganska oväntat probelm dök också upp. Mycket slam följde med vattnet via slangen till den damm dit det förs. Om detta var något tillfälligt vet jag inte. Kvarstår problemet är det tveksamt om man kan fortsätta att ta vatten från bäcken.

Någon klar uppfattning om reproduktionen 1997 har jag inte, bl.a. därför att jag velat se hur grodorna klarar sig utan speciell tillsyn. Jag återkommer med rapport våren 1998.

Bortsett från bristen på vatten är Mölle fälad ett närmast idealiskt område för klockgrodan. Kanske kan man hitta en mer långsiktig lösning i fäladens norra del, där man skulle kunna gräva nya vatten.

Ta gärna med kaffekorg i maj, när vattenvegetationen ännu är låg, och slå er ner i gräset och lyssna till spelet och se hanarnas revirstrider. Undvik dock de fuktiga områdena, där fåglarna ligger på ägg!

Senaste nytt från Sven Broberg om klockgrodorna vid Mölle

98-04-30: Fint spel av minst 15 klockgrodehanar i de mest attraktiva vattnen. Det har säkert skett en viss ökning av antalet vuxna djur. Tyvärr kan jag fortfarande inte rapportera något om reproduktionen under förra året. Möjligen kan det finnas fjolårsungar i den vegetationsrika, kärrliknande dammen.

98-09-06: Att semesterfirare och badare klagar på vädret brukar betyda att grodornas reproduktion blir lyckad. I eftermiddags var jag på Mölle fälad och letade efter klockgrodeungar. Det var inte så enkelt. Jag hittade i alla fall ung. 10 st i den kärrliknande dammen (de är inte så lätta att räkna; de far hit och dit). De var små och tydligen inte så gamla. Med tanke på att klockgrodan inte lägger så många ägg och att det finns åtskilligt många fler, vågar jag påstå att reproduktionen har varit fullt tillfredsställande.

Sidan uppdaterad 03-03-18