Vinterfågelexkursion den 17 januari 2010

Trots en mycket hård och kall sydostvind mötte ca 30 exkursionsdeltagare upp vid Gruvtorget i Höganäs. I en (onödigt) lång bilkaravan körde vi via Ornakärr, Gunnestorp och Höjar ut mot örnmarkerna. Några av deltagarna såg på avstånd en örn på marken efter Ornakärr men tyvärr missade undertecknad den. I övrigt noterades en ormvråk nära Gunnestorp.

Mellan Lönhult och Stureholm spanade vi förgäves efter örnar men en honfärgad blå kärrhök jagade elegant över fälten och i ett buskage satt en ormvråk. Några flockar med kanadagäss drog förbi, förmodligen på väg från nattkvarteren i Skälderviken till betesmarkerna på höstsådda fält en bit inåt land.

Kylan tvingade in oss i bilarna efter kanske tjugo minuter och vi fortsatte via Svedberga och Tursköp mot Västraby. Strax efter den gården stod en flock på runt 1000 kanadagäss på en vindpinad åker. Även enstaka grågäss och vitkindade gäss ingick i flocken. Vinden låg på ännu mer här så stoppet blev mycket kort.

Vi fortsatte utefter järnvägen i riktning mot Rögle. Strax blev det ett stopp till. Ett tjugotal rådjur sprang nämligen ute på åkern och strax intill satt inte mindre än tre unga havsörnar – alla tre finns med t.h på bilden ovan och t.v. syns några av rådjuren. Så småningom dök ytterligare en havsörn upp – riktigt häftigt. De drog sedan iväg och vi fortsatte nedkylda men upplivade mot Sandön.

Här var det dags för fika och spaning mot Själrönnen, där tre havsörnar höll till. Emellanåt satt de på den steniga ön men då och då var de uppe och flög. En av dem visade vissa jakttendenser och drog sedan mot Vegeholmshållet.

Vid Rönnen fick vi se en storskrakehanne på hyfsat nära håll och vi kunde också jämföra med ett par småskrakar som kom simmande. En knubbsäl tittade då och då upp ur vattnet.

Hemfärd via Ingelsträde, där vi på nära håll kunde betrakta fem vita storkar som stod i lä av en häck. Dessförinnan, vid Hulta, sprang åtta dovhjortar över vägen.
På det hela taget en sällsynt lyckad vinterfågelexkursion!

Göran Paulson
Foto Bo Petersson

Naturnatten den 5–6 juni 2009

Den här kvällen-natten mellan världsmiljödagen och nationaldagen inledde vi i Kullabygden med att njuta av blommor, fåglar och klockgrodor på Mölle fälad.

Framåt halvsjutiden på kvällen samlades 19 personer vid Tvillinghusen c:a en kilometer söder om Mölle. De flesta anlände på cykel och de erhöll därför var sin lott i föreningens konstlotteri.

Vädret var strålande och exkursionsdeltagarna kunde glädjas åt mängder av fåglar och blommor. Klockgrodorna var dock inte i högform. Bara en lät höra sig. Kanske vilade de upp sig efter kraftanstängningen i European Bombina Song Contest i maj, som de vann med stor marginal.

Vid Krapperup togs vi emot av Göran Paulson och ytterligare några nyanlända exkursionsdeltagare, så att det totalt blev 24 personer som i den tilltagande skymningen gav sig ut i slottparken på spaning efter fladdermöss.

Snart hade vi bara månskenet och våra ficklampor att vägleda oss med, men mot den litet ljusare himlen kunde vi se flera dvärgfladdermöss, som jagade mellan trädkronorna. Med hjälp av ultraljudsdetektorer kunde vi också lyssna på dem (och få hjälp med artbestämningen). Möjligen såg vi en stor fladdermus också, men den kom inte tillbaka, så bestämningen är högst osäker, även om vi vid tidigare besök sett den här.

Som avslutning på kvällen gjorde vi en koll vid en av dammarna i slottsparken för att undersöka om vattenfladdermössen, som åtminstone så här års har litet senare vanor än dvärgfladdermössen, jagade där. Det gjorde de och i ganska stort antal.

Det var en mycket nöjd skara som framåt 23.30-tiden begav sig hemåt efter en mycket givande och stämningsfull Naturnatt.

Bo Petersson

Cykeltur i Kullabygden den 17 maj 2009

Vid cykelturen deltog förutom de två ledarna ytterligare tre personer. Vi cyklade först på den gamla järnvägen längs kusten och sedan tog vi av upp mot Bräcke mölla. Strax därefter kom vi till vinodlingen där vi gjorde en kort paus och diskuterade billiga och dyra vinsorter. Vid bröderna Ravanis båtbyggeri stannade vi och beundrade den båt som bröderna bygger av lärkträ (hämtat från en plantering gjord på 1840-talet i södra Halland). Vi fick en god presentation av alla finesser med båten.

Därefter fortsattes turen till Truls lid eller Klockarens hassle där vi fikade. Och efter detta körde vi till Görse källa där vi konstaterade att en rensning av karet borde göras. Via Fjälastorp fortsatte sedan färden hemåt till Höganäs.

Gunnel Petersson
Foto Bo Petersson

Lär känna Skåne: Skånska vulkaner den 26 april 2009

Under den vackra senvåren med hela 23 graders värme, solsken och nyutslagna bokar begav sig tio medlemmar ut för att undersöka resterna, basaltkupperna, av de skånska vulkanerna. Första stopp var välkända Rallate, som ligger alldeles intill vägen mellan Ljungbyhed och Röstånga, och som uppvisar en tydlig pelarförklyftning. Deltagarna fick veta att Rallate är det yngsta beviset på den skånska vulkanismen med en nyligen bestämd ålder på 110 miljoner år eller med andra ord under mitten av kritaperioden.

Därefter besågs Jällabjär från en utsiktsplats vid Röstånga kyrka. Kuppen är den största vulkanresten i Skåne med en längd av 1,5 km, en bredd av 500 m och en höjd över omgivande terräng på 65 m. Jällabjärs ålder är 184 miljoner år eller tidig jura.

Färden gick sedan vidare norrut utmed Jällabjärs längdriktning med ett kort stopp vid ett minnesmärke över slaget vid Anderstorp år 1677 mellan svenskar och snapphanar. Därefter tog vi oss upp på en knagglig grusväg till Anderstorps eneskog och traskade upp på en kulle med vidsträckt utsikt. Vid klar sikt kan man därifrån se ända till Hallandsåsen. Kullen är resterna av ytterligare en vulkan – Anderstorps eneskog med en ålder av 182 miljoner år. Efter fikauppehåll gick färden vidare via Djupadalsmölla till vägen mellan Ljungbyhed och Norra Rörum för det fjärde stoppet nämligen Säte (Vägasked).

I den skira bokskogen kunde två basaltkupper skymtas mellan träden och vi gjorde en utflykt till den västra av kupperna. I rasbranten fanns det gott om brottstycken från vulkanen som har en ålder av 180 miljoner år. Ibland dessa brottstycken kunde deltagarna hitta basaltstycken med inkrustationer av olivin. Dessa har bildats djupt ner i jordskorpans djupaste delar vid övergången till manteln och följt upp med under våldsamma vulkanutbrott.

I skuggan av vulkanresterna intogs medhavd lunch och det gavs tillfälle till frågor. Vi styrde sedan kosan västerut mot Ljungbyhed där vi tog av vid Riseberga mot Perstorp. Efter någon km stannade vi och vandrade ca 500 m för att slutligen bestiga Juskushall med vackert utbildad pelarförklyftning. Denna vulkanrest har inte åldersbestämts. Exkursionen avslutades med eftermiddagsfika på toppen, ca 30 meter över omgivande terräng, med en utsikt som snarare påminde om Småland än Skåne.

Kerstin och Ingemar Bergelin
Foto Bo Petersson och Kerstin Bergelin

Grod- och paddexkursion den 4 april 2009

Det fantastiska vårvädret och en artikel ett par dagar tidigare, i Lokaltidningen, apropå exkursionen lockade ca 70 deltagare denna fina lördagkväll. Som vanligt på våra grodexkursioner var andelen barnfamiljer hög – glädjande!

Vi tog oss upp till Björkeröd. Efter en kort genomgång och uppvisning av medhavda groddjur gick vi ned mot Björkerödsdammen och kunde där på avstånd höra spel av vanlig groda - tyvärr oåtkomligt i en träskartad del av dammen.
I sakta mak drog vi oss bort till Mölle mosse. Som tur var hade många av oss ficklampor. Vart vi än gick fann vi nämligen mängder av vanliga paddor (och enstaka vanliga grodor) på väg mot sina fortplantningsvatten. Mest var det hanar, lättigenkännliga tack vare sina svarta brunstvalkar på framtårna men vi såg också några honor, som redan på land fått en hane på ryggen. På det viset har hanen stor chans att bli den som får para sig med henne (fast andra hanar kommer säkert göra sitt yttersta för att få bort honom). Dessutom slipper han ju gå själv.

Några mindre vattensalamandrar och två av den större och ganska sällsynta vattensalamandern hittades också.
Till Mölle mosse hade uppenbarligen talrika paddor redan hunnit för överallt satt paddhanar på botten eller simmade omkring och letade efter honor. Den enda hona vi såg var den stackare som omfamnades av kanske ett tiotal hanar. En bit ut i mossen spelade vanlig groda – att döma av intensiteten och volymen rörde det sig om hundratals grodor.

Vi rundade mossen och kunde mycket nöjda återvända till bilarna, dock med fortsatt vaksamhet för att inte trampa på alla de paddor som fortsatt var på väg mot årets fortplantning efter några månaders vintersömn.

Göran Paulson
Foto Bo Petersson

Vinterfågelexkursion den 18 januari 2009

Trots vädermässigt dåliga förutsättningar, dimma och en hård kall vind, mötte cirka tjugofem deltagare upp vid Gruvtorget.

Stora gåsflockar hade setts dagen innan strax öster Ornakärr så vi tog den vägen. Dock hade de flyttat någon kilometer mot nordost, strax intill vägen mellan Jonstorp och Mjöhult. Tyvärr hann vi inte mer än stiga ur bilarna så lämnade de åtskilliga hundra kanada- och grågässen åkern och drog iväg. Strax innan 112:an fanns ännu fler (>1000ex) men vi stod illa till med bilarna så det kunde bara bli en snabb spaning genom bilrutorna. Även i denna flock var det kanada- och grågäss.

Vi gjorde ett kort stopp mellan Stureholm och Lönhult för att kolla det s k örnträdet – resultatlöst. Utmed järnvägen vid Rögle säteri blev det en hastig inbromsning då en flygande ung kungsörn sågs på andra sidan spåret. Tyvärr hann den försvinna in i skogen innan alla bilar hunnit fram. För övrigt sågs här ett par korpar, en ormvråk och sex rådjur:

Vi fortsatte den vanliga rundan förbi Västraby, Svedberga, Stureholm och Rögle med magert resultat: någon korp och ormvråk och eventuellt några sånglärkor.

Fika vid Utvälinge med spaning över Sandön och Själrönnen. Som vanligt fanns här en del storspovar och även ett par strandskator. I den tilltagande dimman kunde vi nätt och jämnt urskilja en havsörn ute på Själrönnen. När vi var på väg in i bilarna passerade den in mot land på bekvämt avstånd.
Ett sista stopp vid Rönnen var i stort sett resultatlöst tills vi skulle ge oss iväg. Då kom två unga havsörnar västerifrån, återigen på fint avstånd, nära vattenytan och gick ner på sin vanliga plats längst ut på Rönnen. Trots dimman kunde vi studera dem väl genom tubkikarna – en bra avslutning på en överraskande, med tanke på vädret, lyckad exkursion.

Göran Paulson
Foto Bo Petersson

Gås- och örnspaning i Sydskåne den 8 november 2008

Efter anslutning av fyra deltagare på vägen var vi elva stycken som äntrade Silvåkratornet vid Krankesjön. Dimman hade, på färden ner, tidvis legat tät men nu sken solen och det kändes närmast vårlikt i luften.
Talrika änder låg givetvis i sjön. Gräsand dominerade men även bläs- och snatteränder, krickor, knipor m fl arter sågs. Storskarvar och några skäggdoppingar i vinterdräkt prickades också in. Läckrast var dock den flock (ca 15 ex) med exotiskt tjusiga skäggmesar som tidvis satt i vassen helt nära tornet:

Två exemplar av stor fladdermus jagade i närheten. Påtagligt större och mer fågellika i flyktsätt jämfört med andra arter av fladdermöss.
Strax innan vi lämnade tornet passerade en glada lågt över oss och till slut även en havsörn (sannolikt årsunge).

Till Vombs ängar som till en början syntes tomma på fåglar. Efterhand dök det upp en hel del bläsgäss och när en pilgrimsfalk sedan jagade blev det ett kraftigt uppflog av hundratals gäss, mängder av kråkfåglar och 3-400 tofsvipor. Falken lyckades i sin jakt och sågs sittandes på marken medan den kalasade på sitt byte.
Vart vi än riktade kikarna sågs jagande stora fladdermöss (minst 60 ex) – en märklig syn mitt på dagen.
Flera glador och ormvråkar jagade över ängarna och precis innan vi skulle ge oss iväg kom en ung kungs- och en ung havsörn glidande tillsammans på relativt låg höjd – en helt magnifik observation.

Dagen avslutades med en vandring i den vackra Fyledalen. På väg till vår fika- och observationsplats sågs ett rådjur som hastigast och ett vildsvin hördes på avstånd. Medan vi sedan fikade såg vi flera glador och ormvråkar och även två kungsörnar som satt i varsitt träd i östra sluttningen av dalgången. Tyvärr fick vi inte se dem flygande.

Innan vi drog oss tillbaka mot bilarna kom en havsörn förbi, återigen på relativt låg höjd – en fin avslutning på en härlig dag.

Göran Paulson
Foto Bo Petersson

De vilda blommornas dag den 15 juni 2008

50 personer trotsade den tidvis starka vinden för en exkursion på Lerhamns fälad mot Mölle dvs. södra delen av Möllehässle naturreservat.

Eftersom växtligheten under förexkursionen på reservatet visat tydliga tecken på att ha tagit stryk av den kraftiga blåsten, det myckna solskenet och avsaknaden av regn, valde vi att utöka turen med att gå från hamnen och norrut. Detta visade sig vara ett lyckokast, eftersom det strax intill hamnen växte flera magnifika exemplar av strandbeta, Beta vulgaris, som har gett upphov till såväl sockerbeta som andra slags betor. Strandkål, Crambe maritima, stamform för våra odlade kålsorter, var tyvärr överblommad, där den stod i strandkanten tillsammans med strandråg, Leymus arenaria, sandrör, Ammophila arenaria, vresros, Rosa rugosa, stenros Rosa canina, och nyponros, Rosa dumalis. På samma ställe växte även både gulreseda, Reseda lutea, (med flikiga blad) och färgreseda eller vau, Reseda luteola, (med smala hela blad). Den senare använde man förr att färga det tyg, som korset på den svenska flaggan gjordes av. Vi kunde även titta på den kägelformiga och ihåliga disken hos kamomill, Chamomilla recutita. (Baldersbrå, Matricaria perforata, däremot har en platt och kompakt disk.)

Strandbeta, Beta vulgaris.

Väl inne på reservatet fascinerades deltagarna av ett flertal vackra gräs bl.a. kamäxing, Cynosurus christatus, luddlosta, Holcus lanatus, och darrgräs, Briza media.

På väg bort emot det lilla kärret passerade vi ett översilningsområde strax intill havet Där hittade vi bl.a. rödnarv, Spergularia rubra, havsnarv, Spergularia media, och strandkrypa, Glaux maritima. Här fanns även lågvuxen kråkvicker, Vicia cracca, och käringtand, Lotus corniculatus. Denna egenskap är ett resultat av den ihållande blåsten. Deltagarna förundrades här över det stora antal arter, de hittade per kvadratmeter. I kärret och dess närhet kunde vi bl.a. iaktta blåsäv, Schoenoplectus tabernaemontani, havssäv, Schoenoplectus maritimus, flera bestånd av grov storvuxen vattenskräppa, Rumex hydrolapatum, kaveldun, Typha latifolia, mannagräs, släktet Glyceria, bäckveronika, Veronica beccabunga, sumpförgätmigej, Myosotis laxa, och bäckmärke, Berula erecta. Några deltagare blev här iakttagna av en nyfiken häger, som närmade sig den småpratande gruppen.

I närheten fanns också älggräs (även kallad älgört), Filipendula ulmaria, brudbröd, Filipendula vulgaris, och ängsull, Eriophorum angustifolium, samt ett antal starrarter, släktet Carex. Nere i gräset satt även ett par stora gröna vårtbitare, som knappast rörde sig, när vi kom.

På återvägen till parkeringen demonstrerade en av deltagarna hur man i hela västra Sverige från järnåldern och långt fram i tiden använde veketågens, Juncus effusus, och knapptågens, Juncus conglomeratus, märg som ljusvekar i oljelampor. (Veketåg har slät stjälk alldeles under den ljusbruna blomställningen, medan knapptåg på motsvarande ställe är längsräfflad och har mörkt brunröd blomsamling.)

Av alla växter, vi såg, har endast ett litet axplock kunnat omnämnas, eftersom vi sedan tidigare vet, att merparten av alla kärlväxter, som finns nedanför fjällkedjan, förekommer i Kullabygden. Som en hjälp för deltagarna att komma ihåg en del av de observerade växterna, delade Svenska Botaniska Föreningen i år ut en liten folder med namn och tillhörande figurer av Sveriges hundra vanligaste arter.

Kerstin Persson och Gun Pfern

Ljud i försommarnatten den 5 juni 2008 — besök hos nattskärror

Då kvällen var ung och nattskärror har sena vanor inledde vi med ett stopp i Utvälinge för spaning mot Sandön och vattnen runtomkring. Tämligen omgående hittade vi en svarttärna som elegant snappade kryp från vattenytan.

Bland alla skrattmåsar kunde vi också urskilja en hel del dvärgmåsar. Bara någon enstaka hade fullt utfärgad dräkt med svart huvud (långt ned i nacken till skillnad från skrattmåsens bruna som lämnar nacken vit). Dess litenhet och mer tärnlika flykt skiljde dock ut dem.

Ett gäng skärfläckor födosökte oerhört ivrigt, svingande sina näbbar fram och tillbaka. En flöjtande storspov passerade oss på väg inåt land medan en kärrsångare, i buskagen nedanför oss, gav ett smakprov på sin varierande sång.

På parkeringen vid Djurholmen presenterade exkursinsledaren nattskärran, bl.a. med hjälp
av ett uppstoppat exemplar, innan vi började vandringen ut till myren.

Vidare mot Djurholmen, där ett par från Hjärnarp anslöt – nu var vi femton deltagare. Knotten angrep direkt så myggmedel plockades snabbt upp ur packningen.

På väg mot myren hördes talrika sjungande rödhakar som verkligen kom igång så här i skymningen. Någon enstaka taltrast, flera dragande morkullor och kraftfullt tranrop var andra inslag i ljudbilden.

I samma ögonblick (22.30) vi lämnade skogen och kom ut på myren började en nattskärra surrande spela i öster. Ytterligare en strax därpå i västkanten av myren. Vi som gick ut till fågeltornet fick se den senare, tillsammans med en fågel till (hona?) lyfta och och flyga iväg.

Efter en halvtimmes fika och vildmarksstämning drog vi oss tillbaka mot bilarna. I kanten av ett ”Gudrunhygge” satt en tredje spelande nattskärra. Den lyfte, och lät höra vingklatschanden först när vi var helt nära.

På hemväg körde vi till Västraby i hopp om vaktelspel. Under gårdagskvällen hade det hörts fem vaktlar men tyvärr var det ikväll knäpptyst. Trots allt nöjda återvände vi till Höganäs.

Göran Paulson
Foto Bo Petersson

Lövgrodeexkursion den 24 maj 2008

En längre periods sol och värme gav förhoppningar om god aktivitet hos de värmeälskande löv- och klockgrodorna. Det fina vädret bidrog säkert också till att vi var 25 deltagare som, denna melodifestivalkväll, anlände till parkeringen vid Skoghusets enefälad (ca 1 mil SSO Sjöbo) vid 21-tiden.

Efter en kilometers vandring nådde vi gården Syntelejets fantastiskt fina naturbetesmarker: småkulliga med dammar i flera av svackorna, lövskogsdungar och gott om busksnår – idealiska förutsättningar för lövgrodor.
När vi anlände pågick klockgrodornas spel för fullt från den så kallade Stora svackdammen. Tack vare det stora antalet (hundratals) hade spelet en helt annan karaktär än det från de förhållandevis fåtaliga klockgrodorna hemmavid på Mölle fälad. Någon liknade det vid en bisvärm på avstånd.

Vi hade precis anlänt när de första lövgrodorna dessutom stämde in – till en början enstaka hannar och med viss tvekan men så småningom från flera hundra (500 spelande lövgrodehannar har noterats vissa år) och mycket intensivt. Från buskagen försökte tillika näktergalar göra sig hörda.

Den låga kullen precis intill dammen blev en perfekt fikaplats att avnjuta detta skådespel. ”Magiskt”, ”det är så att man kan bli religiös” var kommentarer som hördes om de två massiva grodkörerna.

De som försökte ta sig fram i den mycket sanka strandkanten kunde i ficklampsskenet hitta och beundra åtskilliga löv- och klockgrodor.

Efter att ha ”hört oss mätta” drog vi oss tillbaka mot bilarna, alltmedan vi hörde lövgrodor från många andra håll. Inte minst söderifrån, kanske från Svartskyllereservatet som är avsatt just för att skydda framförallt löv- och klockgroda. Här befinner man sig verkligen i kärnområdet för dessa både amfibier, som på senare år har ökat kraftigt och sprider sig till nya områden – mycket glädjande!!

Göran Paulson
Foto Bo Petersson

Sidan uppdaterad 10-01-17